Tidigt Tisdag morgon då jag givetvis vaknat i ottan, fast jag jobbat till sent.

Efter kaffet så bar det iväg ut.
5 km i ett något högre tempo, med några korta steg emellan för att fånga andningen som rusade förstås.

Kändes riktugt bra idag!
Går framåt, sakta men säkert.

Hem för stretch och dusch innan jobbet.

Igår när jag kom från jobbet så möttes jag av min dotter i dörren.

När jag fått av mig skor och jacka ledde hon mig direkt ut i köket och en väntande överraskning.

På en bänk fylld med vacker duk, små gåvor och ett ljus....
stod Tittis urna med hennes aska i.
Det var så himla fint att jag tappade all fattning och bara tjöt rakt ut!!

Min älskade livskamrat fick komma hem till Jul!

Ohh....jag visste inte hur jag skulle tacka min älskade dotter och barnbarn för detta fantastiska.
Jag slöt in den lilla, lätta urnan i min famn och bara grät....

Min Titti hemma till Jul!

Min dröm uppfylld som jag hade lagt åt sidan då Julen straxt knackade på dörren.

C min dotter hade ringt Strömsholm och fått veta att allt var klart och hon kunde hämtas.
Så underbar julklapp av mina älsklingar.

Tack!
Från det djupaste av mitt hjärta!

Igår Måndag var det samma sak igen med sömnen.Vaknade tidigt fast jag jobbat till straxt innan midnatt.

Hade vila från träningen men kände att jag ville ut och röra på mig ändå.
Så efter kaffekopp och blogginlägg, bar det iväg ut.
Varmt idag också men grymt blåsigt.
Underlig December!
Varmare nu än det var i Midsomras.
Denna tidiga morgon +9.

Lite svårt att klä sig rätt då blåsten ändå är kall.

Var ute i över en timme på powerwalk och jogginslag.
Benen känns så bra nu.

Tampades lite med mig själv då jag gärna hade gått ännu längre men hjärnan sade ändå att det var förnuftigt att stoppa vid 8 km.

Var till Willys och handlade sånt som behövs till Janssontillverkning på Tisdag kväll, efter jobbet.

Kom hem och körde en stund med rockringen.
Känner att den ger en effekt med fläsket runt midjan:)
Det masserar och ger även höfterna en bra omgång.

Sedan stretch innan dusch.

Skönt att få röra på döfläsket även på en vilodag:)

Igår Söndag hade jag en riktigt jobbig morgon och förmiddag.

Verkligheten hann liksom ikapp mig och jag mådde mentalt riktigt dåligt.
Försökte blogga ur mig tankar och känslor.
Tränade med en motsträvig kropp och rädsla under en del av passet.

Försökte vila en stund innan jag skulle iväg på kvällsjobb.
Bara det blev sånt häftigt omkast från att ha jobbat tidigt först.
Kroppen och knoppen har lite svårt att hänga med då.
Framförallt med sömnen.

Kom till jobbet i god tid som vanligt.
Lite ensamt under helgen då vi inte är så många i tjänst.

Tog ut min favoritbuss 3035.Scania
Startade från Centralen 14.00 med några få kunder med.
På Arlanda fick jag sällskap i bussen av kollegan L på b4y, mitt förra jobb.
Bjöd honom på kaffe ur min thermos.
Vi pratade lite och röran hos dem fortsätter.
Fick goa kramar av honom och det hjäpte min sinnesstämning.
Kände mig gladare och än mer övertygad om att mitt val att hoppa av det förra är helt rätt.

Han nämde också att det nu börjat utredas varför det är sån omsättning på förare hos dem.
Det var på tiden!!!

Körde 16.00 från Arlanda med ganska många ombord.
Blåsigt som sjutton igen.

Blev avlöst på Centralen av kollega.
Tog bilen till depån.Åt lite och fyllde kaffe med till kvällen.

Väntade in bussen jag skulle ha efter rast.En Boggie Volvo som jag aldrig kört tidigare.
Fick bra instruktioner av kollegan F som kom in med den.
Noggrant och han ville vara säker på att jag skulle fixa det.

Kände mig lite vilsen på funktionerna.
Helt manuella luckor.

Körde så igång i god tid och rullade till Centralen.
Genast skulle kunderna ombord, innan jag knappt stannat.
Var där 15 min innan avgång.
Förstår inte stressen!
Bad dem ta det lugnt och låta mig öppna luckor och fixa allt klart inför deras ombordstigning.
Då lugnade de ner sig.

Rullade så iväg i tid och bättre koll på knappar och funktioner.
Lite läskigt sådär att ge mig ut i skarpt läge med en bussmodell jag tidigare inte ens petat på.

Jag fixade det:) Självklart!!
Men hu så det sög energi från mig som redan var tömd på så mycket.
Bussen gick gudomligt bra och jag älskade det tydliga mullret från motorn.
Kändes så kraftfullt!!

Återigen en kaffestund med L från konkurrentbussen:)
Vi hann prata lite till och kramas God Jul.
Sedan rullade vi tillsammans till Terminal 5 och lastade.
Jag med många kunder och han bara några få.

Körde sedan tillsammans till Eriksund där vi vek av åt olika håll.
Hemskt blåsigt hela hemfärden.
Det drog och slet i bussen.Satt och höll den hårt med båda händerna och pararade vindstötarna.

Jag anlände till Västerås vid 23.25 tiden och lastade ur.
Kunderna nöjda och jag gav självklart noga information om deras anslutning vidare mot Oslo.

Körde i garage och direkt in i tvätthallen där kollega mötte upp för att tvätta och städa bussen efter mig.
Kändes så lyxigt att inte behöva göra någonting annat än logga ur och åka hem.

Fick beröm för min körning idag och det gör mig glad.
Ser att vissa kunder blir lite tveksamma när en kvinna kommer rattande men tinar snabbt upp när jag möter dem på mitt proffsiga vis.

De tycker att jag kör som en gudinna:)
Suger i mig berömmet!

Kom hem och stupade isäng efter midnatt.
Nöjd med dagen fast jag var helt tömd på energi.

Känner nu iallafall att det sakta börjar bygga på inom mig.
Inte bara ett kraftigt utflöde.

Detta kommer att gå galant...bara jag får tid på mig att steg för steg, landa i det nya.

Dagens träningspass skulle varit 7 km.Antingen löpning i lugnt tempo eller med korta inslag av gång.

Jag försökte klä mig efter den varma temperatur som rådde denna morgon.
+ 11 grader och det är 4 dagar till Julafton.
Helt galet:) !

Så det blev keps på istället för mössa.
Bestämde mig för att styra mina steg till kyrkan och minneslunden.
Hade med två gravljus och tändare.

Bra med ett delmål i träningen.

Andningen började krångla ganska omgående när jag joggade på.
Det var bara att lägga in gång då och då.
Lurarna med julmusik ville inte sitta kvar i öronen då jag inte hade mössa.

Bortåt bruket och ån här i Sura så gick det en människa i mörkret och såg på mig om och om igen, vände sig om riktigt.
Så jag valde att ta en annan väg.
Kanske var denne orolig för vad jag var för en...jag vet inte.

Det var ju helt mörkt ute så för att slippa obehag för någon av oss så var valet att ta en annan väg bästa lösningen.

Vid kyrkogården gick jag över den gamla delen.Kände mig lugn och trygg bland gravarna.En del med ljus tända.
Fridfullt!

Kom så till stora kyrkogården och där fångades mina ögon av ett ställe med mycket ljus tända.Även röda.
Kärlekens färg.
Gick dit och såg då att det var den unge pojke som förolyckades i somras i sin bil.
Hans viloplats var fylld av värme och kärlek.

Kände en oro när jag gick bort från stället och mot minneslunden.
Det blev mörkare och min oro ökade....
Nåt sade att jag skall vända...
Hade inte på mig lurarna utan ville ha tystnaden där på kyrkogården.

Plötsligt hörde jag röster och rop uppe i skogen.
Jag var inte ensam...det var mansröster och jag tyckte det var riktigt otäckt där i mörkret.

Jag visste att däruppe fanns ingenting utan det måste vara människor som var på väg någonstans i mörkret.

Valde att avlägsna mig därifrån.Kände mig inte trygg där, ensam i mörkret.
Något var fel....

Joggade tyst därifrån och tände mina ljus utanför kyrkan och lade dem på gravar som ingen längre besöker.
Sedan sprang jag snabbt bort från det som kändes skrämmande.

Jag vill inte gå längre in på de tankar som svepte i mitt huvud.
Men det finns ett boende några kilometer bort där det bor mycket människor med rejäla trauman och händelser som förändrat deras liv.
Jag vill inte möta dem i mörkret ensam.
Det valet är mitt eget.

Joggade hemåt och då jag kände att min träning inte var tillfredställande för mig så förlängde jag den till 10 km.
Skulle varit 7 men det gick så dåligt att jag joggade och gick vidare.
10 km var mera rejält

Tog lite juliga bilder i centrum i skyltfönster.

Kom hem efter 1 1/2 timme.
Körde lite styrketräning.Rockring och stretch innan frukost.

Träning i rädsla är inget kul.
Rädslan tar energin från träningen och det blir jobbigt.
Aldrig mera den sträckningen i mörkret.

Fick frågan från min chef om jag kunde byta tjänst på Lördagen, till en tidigare.
Det gick bra, då jag gärna jobbar förmiddagar.

Sedan ville han prata mera med mig innan jag skulle hem på Fredagen.
Blev först orolig över att nåt var fel.
Jag hade ju precis börjat köra själv.

Det han ville var att jag skulle ladda min buss med julklappar till kunderna:)
Jätteskoj!
Sånt älskar jag.
Att göra människor glada.Få tillföra det där lilla extra.

Så jag var på jobbet redan innan 5 igår Lördag.
Hittade mina kartonger och bussen stod så fint parkerad att jag kom in i den utan problem, med de stora kartongerna.

Vår yta på garagegården är väldigt begränsad så bussarna står tätt intill varann.
Det gör absolut ingenting.
Jag gillar ju utmaningar och älskar körning med precission.

Plockade med de vackra röda paketen.
Placerade i stolsfickor och på säten.
Kände mig som Tomtemor:)
Julmusik strömmade ur radion och jag mådde gott.

När allt var klart loggade jag in och såg att det inte var så många kunder första turen, men det gjorde inget.

Körde igång min dag och bara kände hur jag älskar detta:)
Härlig buss, en körning jag tycker om och jag vet att jag har stöd och hjälp, fullt ut, bara ett knapptryck bort.
Trafikledningen på Swebus är underbar, det jag haft med dem att göra hittills.

Jag behandlas med respekt vid samtal.Inte som förra jobbet, där jag som förare bara var till besvär.

Mina kunder blev glatt överraskade och tacksamma över den lilla gåvan.
De skulle öppna på Julafton:)

Jag visste inte ens själv vad paketen innehöll så det var spännande för mig med.

Från Arlanda fick jag med ett stort gäng och det blev mycket prassel och glada tillrop på vägen hemåt, via Enköping.
Jag gick ut i microfonen och meddelade att Tomten besökt vår buss:) både på svenska och engelska och sedan när vi anlände till Västerås tillönskade jag alla en fin helg och en God Jul.
Möttes av applåder:)
Himmel vad glad jag blev!

Mängder med tack, handskakningar, små kramar och God Jul tillönskningar från mina härliga kunder.
Vad jag trivdes!
Få göra människor glada i det mörker som råder över vår Decembermånad.

Jag har valt att inte ta några bilder på kunderna då det är viktigt med integritet.
Bara buss, paket och Tomtemor själv.

Swebus!
Jag är stolt över att få vara den som får bära äran och glädjen över att dela ut det ni ger till våra värdefulla kunder!!
Jättebra initiativ!

Sådant här behövs i den värld vi lever i idag.Små guldkorn som får människan att må gott, om så en liten stund.
Sådant här kommer de också ihåg.

För min egen del gav detta uppdrag så oerhört med glädje och energi samt en närhet till våra kunder.
Dörrar till hjärtan öppnades och den värdefulla människan kunde få finnas till en stund:)

Underbart!

Kan bara säja...pjuh! just i denna stund.
Ligger i min säng med några ljus tända.Kaffedoft i hela rummet.

Det ringer i mina öron av någon anledning och jag tror mig veta vad det är.
En inre stress.

Livet har gått för fort fram detta år och jag hinner inte med i känslor och tankar.Allt bara ramlar på i ett rasande tempo och jag hänger med som en hamster i hjulet.

Har nu med stor glädje och samtidigt en osäkerhet, tagit mig in i det nya jobbet på Swebus.
Trivs jättebra redan :) efter två egna arbetsdagar.
Känns helt rätt allting som jag kommit in i.

Det är bara en sak som saknas....min glöd!
Jag sprakar inte!!
För jag orkar inte....

Jag är så mentalt trött av dessa omsvängningar.Snabba byten mellan arbetsplatser, som nu det sista var ett absolut måste, för att jag inte skulle gå sönder av stress och frustration.

Nu har jag kommit till ett ställe där det är ordning och reda, jämfört med det tidigare kaoset.

Jag behöver bara få tiden att i lugn och ro få landa i det nya.
Den tiden finns inte riktigt, nu mitt i juletid.
Så mycket annat som jag känner, skulle behöva göras, men jag har varken tiden eller orken.

Är helt slut när min arbetsdag är över.
Så trött att jag skulle kunna sätta mig i bilen och sova, mitt på landsvägen!!

Det är en mental trötthet som sakta bryter ner mig, om jag snart inte gör någonting åt det.

Behöver få tiden till att i mitt huvud, prata och skriva ur mig det gamla.
Reda ut begreppen som..

Vad hände?
Hade jag kunnat agera och tänka annorlunda?
Varför lyssnade jag inte på mina inre varningsklockor?
Varför lyssnade jag inte på min kropp, utan lät den bli så sjuk att jag hamnade på sjukhus?

Behöver helt enkelt reda ut.
Prata ut, få svar på frågor och sedan succesivt lägga bit för bit bakom mig, för att till sist landa i nuet.

Är inte färdig med det gamla helt enkelt.

Känner i detta en enorm stress över min ekonomi.

Förra jobbet tar tillbaka en hel månadslön som jag turligt nog sparat undan, då den kom i förskott när jag blev fast anställd i September.

Sedan har jag Tittis kremering och vandringen över Regnbågsbron som kostade mycket.
Jag ville ha det så och beklagar mig inte, utan konstaterar fakta.
Husvagnens fuktskada kostar över 9.000:- och jag börjar inte få pengar förrän i slutet av Januari då jag nu gått in som timanställd.

Kostnader som jag absolut inte räknat med just nu mitt i allt annat.

Volvons bromsar har börjat låta jätteilla så någonting är helt galet där.
Jag visste att de fram var på väg att bli dåliga men nu låter det illa bak.
Jag behöver bilen för att ta mig till jobbet.

Ekonomin hänger som en mardröm över mig och det gör ju inte tillvaron lugnare.

Allt detta krångel för att jag så våghalsigt kastade mig in i ett nytt jobb som kändes jättebra.
En satsning som för mig blev helt galet.

Jag arbetade som en galning hela sommaren och trodde så på det nya, gav min själ och mitt hjärta.
Avstod från min semester på Öland för att börja på det nya jobbet.

Allt har ju en mening och jag kommer att få skörda frukterna från detta senare.
Jag vet det!
Men min ork tryter...
Det känns bara så vilset just nu.

Jag vill så gärna njuta av detta nya och trygga men vägen är inte ren bakom mig.
Det ligger en massa vrakdelar kvar som jag måste plocka undan först, för att få fritt i mitt sinne.

Det är mera tankar i detta också som ligger och gnager.
Min sökning av boende som inte går framåt.
Jag vet inte längre vart jag vill bosätta mig.
Hus är bara att glömma!
Ingen timanställd får lån och jag vet heller inte om jag skulle klara ett hus ensam.

Har så ont i mina armar och fingerleder av det nya i arbetet.
Öppning av bagageluckor och släpa med kunders bagage.
Jag tror inte jag mäktar med skötseln av ett hus när mina händer inte ens klarar detta lilla på jobbet, utan att jag får ont.

Då blir frågan...
Kan jag få tag i boende i Västerås.
Skall börja söka efter Nyår...orkar bara inte just nu.

Familjen har inte klagat på att jag bor kvar:) tvärtom!
Men jag känner själv att jag behöver få komma till något eget.

Så det är några frågor och funderingar som hänger över mitt sinne just nu och som stjäl kraft ifrån mig.

Rensa rent, vila och prata är det som behövs åtgärdas i första hand.

Känner en stor trygghet i det nya arbetet och det är jättebra.
En grund att bygga på.

Swebus kommer att få ha mig kvar till dödagar:)
En av deras blivande pensionärer, det är jag det:)

Det gick jättebra på min första dag med egna körningar.

Två svängar till och från Arlanda:)
Skriver mera lite senare då det finns mycket känslor som röjer runt inom mig.

Allt nytt och omvälvande, intensivt och energikrävande.

Trivs redan jättebra!

Swebus är min plats, helt klart:)